Om någon hade sagt till mig för en vecka sedan att vi skall äta kremlor, i alla fall en sorts kremla och dessutom njuta av dem hade jag bara skakat på huvudet. Vi har alltid plockar Karl Johan, kantareller och trattkantareller. Tryggt och vant. Så varför skulle vi plocka en annan svamp när skogen är full av Karl Johan?
Men det var då. Häromdagen när fortfarande var på den polska kusten och vi cyklade till skogen upptäckte Björn en massa vita, fjälliga svampar uppradade intill vägen. Han undrade om det var stolt fjällskivling. Det undrade jag också. Haha, Björn tror att bara för att jag är polska och polacker har svampplockning inprogrammerad i generna, kan jag allt om svampar. Däremot läste vi i svampguiden på Google att Björn har spanat in fjällig bläckskivling. Efter att ha läst ”bläcksvamp lämpar sig utmärkt för stuvning och fritering” plockade vi en diger mängd för att testa.
Senare när vi plockade Karl Johan kom vi till en skogsglänta som var full av rödaktiga svampar i alla storlekar: från jättestora till små och betydligt blekare rödrosa. Med tanke på den röda färgen såg de vackra ut i det gröna gräset, men inte direkt tilltalande ut att plocka. Flugsvamp är ju också både röd och vacker...
Eftersom jag har fått blodad tand tog jag igen fram svampguiden på Google, av ren nyfikenhet. Jag gissade att de röda svamparna var kremlor. I svampguiden läste jag snabbt att det finns över 150 arter. Vidare lärde jag mig att ”Kremlor är skivlingar med hatt och fot. Hattfärger finns i alla färgskalor från rött, orange, gult, grönt, blått, violett, brunt, vitt, grått och svart. Skivorna är vita till gula och sporpulvret från ett sporprov är vitt till gult. Foten är slät, utan ring och strumpa. Den är vanligen vit i färgen, men har hos många arter mer eller mindre inslag av rött, ibland är hela foten röd. Svampköttet har en spröd konsistens och avger ingen saft”. Allt stämde och efter ytterligare en stunds läsning fick vi reda på att svampen hette storkremla.
Storkremlan är röd och skapar inte den bästa associationen...
Enligt Livsmedelsverket, utseendet till trots, är storkremlan en välsmakande och matsvamp, utmärkt att torka. Så trots den inte riktigt tilltalande färgen bestämde vi oss för att plocka några kremlor och testa. Det som övertygade oss var infon om att det inte finns giftiga kremlor. I värsta fall kunde svampen smaka inget vidare och irritera tarmen.
Stuvning och fritering ingår inte i min hälsosamma mathållning. Testa svampen ville jag dock med en gång och inte när den först hade torkat. Med risk för att D och B vitaminer https://www.levsunt.se/post/ekologisk-delikat-h%C3%A4lsosam-och-gratis samt alla andra nyttigheter skulle till slut spruta genom öronen med tanke svampmängden vi äter här, stekte jag storkremlan till lunch och bläcksvampen till kvällsmat. Bläcksvampen skall vi inte plocka fler gånger. Dels stekt blir den alltför mjuk och lite sladdrig då den innehåller mycket vätska. Dels trots att Björn tvättade den noggrant hade lite sand fortfarande gömt sig någonstans mellan lamellerna.
...men smakar utsökt
Storkremlan har visat sig excellent att steka. Den tveksamma färgen försvann. Välstekt blev den svagt rosa, lite knaprig med nötsmak. Med kryddsalt på smakade den även bättre än både Karl Johan och kantareller. Även Björn som hela livet varit överförtjust i kantareller kom fram till att han föredrar storkremlan framför alla andra svampar.
Det bästa med storkremlan är att vi inte har några konkurrenter som plockar den. När vi plockar svamp, speciellt på helgerna, träffar vi på många andra som också plockar svamp. Hittills har vi inte träffat någon som också plockat kremlor. Inte ens polacker som verkar plocka alla svampsorter som inte är giftiga. Polacker föredrar soppar framför skivlingar. Jag förstår inte varför. Också enligt polska svampböcker är kremla en utomordentligt god svamp.
Uppenbarligen kan man lära sig något nytt och nyttigt oaktat åldern. Det är viktigt att undvika förutfattade meningar och vara öppen för nya erfarenheter, upplevelser och inte minst smaker. Ibland även i skogen kan man göra riktiga fynd. Nyfikenhet är första steget till kunskap. Naturligtvis, svampguiden på internet underlättar svampplockning förutsatt en bra internetuppkoppling.
För många år sedan innan Tim Berners-Lee, i början på 90-talet, uppfann internet och några år senare Larry Page och Sergey Brin startade Google brukade jag ha med mig i skogen en liten svampbok i pappersformat. Den fick plats i fickan men det fanns bara de vanligaste svampsorterna i den och efter några utflykter blev den ganska kladdig och fläckig. I brist på annat använde jag den lilla boken.
Svampguiden på internet med utmärkta bilder, beskrivningar och även videoinspelningar är dock ett fantastisk hjälpmedel för alla som vill lära sig om nya svampsorter. Så passa på nu när skogen är full av svamp. Ta med dig en korg och en kniv och gå på en svamp upptäcksfärd.