Generösa grannar och ”oförstående” andra

- Mormor, det måste vara bättre att ge bort sina äpplen istället för att låta dem ruttna på marken? frågade Oscar förvånad. - Det tycker jag också – svarade jag. - Förstår inte eran granne det?

Jag suckade bara. Uppenbarligen var grannen helt ”oförstående” för att använda Oscars ord. 5-åringen kunde inte förstå varför någon skulle vilja ha en hel gräsmatta full med ruttna äpplen. Nej, det kunde jag inte heller, varken förstå eller förklara för 5-årinen. Det var omöjligt att komma på någon rimlig förklaring.

Det som är självklart för både mig, barnbarnet och majoriteten av normala, sunda människor är uppenbarligen inte självklart för några som bor i närheten.

Många fruktträd

Vi bor i Särö, ett område utanför Göteborg med stora tomter, gamla fastigheter och gamla fruktträd, speciellt aplar. För många år sedan planterade man äppelsorter som passar utmärkt till både bakning och äppelmos. Eftersom jag gillar att baka och gärna gör äppelmos till pannkakor för barnbarnen brukar jag fråga grannar om jag kan plocka äpplen från marken. Naturligtvis frågar jag bara de som har massor med fallfrukt och där äpplena ligger på gräsmattan i flera veckor utan att någon tar bort dem.

Så var det just med den här grannen, ägaren till stor tomt med fyra äppelträd. Jag knackade på dörren och frågade vänligt om jag kunde plocka en påse äpplen. - Nej, svarade grannen surt och kort – vi ska ha dem själva. Jag bad om ursäkt och gick vidare.

Grannens fastighet ligger på vår promenadslinga så Björn och jag går förbi den nästan varje dag. Trots att grannen skulle använda äpplena, låg de bara kvar under trädet, fler och fler för varje dag. Några veckor senare krattade grannen alla i en hög i trädgården och lät dem ruttna där.

Detta berättade jag för Oscar när vi var på väg hem efter att ha plockat körsbär hos en annan granne. Några hus längre bort bor en annan familj med ett stort körsbärsträd. Varje år när körsbären blivit mogna intill trädet ställen ägaren en skylt ”Ät gärna körsbär”.

Det finns också en granne som senare på hösten ställer ut en stor hink med krabbor och skriver: ”Varsågod”.

Generösa och dum-snåla

Oscar är bara 5 år men både skärpt och nyfiken. Han tänkte och frågade om igen men kunde inte förstå varför grannen föredrog att behålla ruttna äpplen på marken istället för att skänka de till någon som ville använda dem. - Mormor, han är inte bara snål men lite dum också. Han kan halka på äpplena när han går i trädgården.

”Lite” skulle jag utelämna, tänkte jag. Konstigt nog är grannen inte ensam om att vara snål och inte så lite dum. Det finns en till i en radie på ett par kilometer.

Naturligtvis, de allra flesta delar med sig och säger att jag gärna kan komma fler gånger. Jag plockar gärna äpplen och annan fallfrukt och delar vidare, till andra som saknar egna trädgårdar, gärna till flyktingfamiljer i Kungsbacka. God frukt och gratis dessutom är jättesynd att slänga.

Eller människor som mår bra och andra som mår dåligt?

Den snåla grannens hus är mycket stort, elegant, har en stor pool och framför garaget står flera lyxiga bilar. Familjemedlemmarna ser jag emellanåt. Ingen verkar vara glad.

Eftersom jag är intresserad av personlig utveckling och människans beteende har jag ägnat grannen några tankar. Det fanns säkert en anledning bakom hans reaktion. Kanske hade han ont i magen eller något problem när jag knackade på? Och han avreagerade sin ilska och frustration på mig? Jag råkade hamna i skottlinjen och blev träffad? Hmmm... förmodligen blev det så.

Mådde han bättre när han smällde dörren bakom mig? Det har jag svårt att tro på. Med tanke på hans ålder, 50+, var det inte första gången det hände. Tråkigt för hans familj, kollegor, vänner och bekanta. Synd att han aldrig har lärt sig ett bättre sätt att avreagera.

Blir man ilsken, frustrerad eller irriterad är det mer hälsosamt för en själv och omgivningen att ta en löprunda, promenad, fika med en stor chokladbit (mörk förstås), boxa en kudde, klappa en katt eller ringa en vän och berätta (i jag form) om sina bekymmer.

Grannen har säkert glömt händelsen så fort han smällde dörren. Jag kommer däremot ihåg och har ingen vidare hög uppfattning om honom. Kan bara önska honom att han löser sina problem istället för att överreagera.

Grannen som sätter ut skylten ”Ät gärna körsbär”, han som delar med sig av krabböverskottet och alla andra generösa är jag mycket tacksam för och tänker varmt på dem speciellt på sommaren.