Kolla dina hudförändringar och håll tummarna att din läkare är noggrann. Använd solskydd med hög skyddsfaktor speciellt när du vistas nära vatten. Risken är stor annars att du får solskador och behöver behandling för att minska risken för hudcancer.
Varje år cirka 60 000 personer i Sverige får diagnos hudcancer och ca 500 personer dör av sjukdomen som är bland de vanligaste cancerformerna i landet. Huvudorsaken är för mycket UV-strålning och för lite solskydd.
Jag är oerhört tacksam att en synnerligen noggrann läkare skickade en remiss till hudmottagningen. En ljusbrun, minimal fläck i ansiktet var den snöflinga som orsakade lavinen. Fläcken var liten och jag har alltid haft fräknar. Därför tog det tid innan jag kontaktade vårdcentralen i Särö. Läkaren omsorgsfullt undersökte fläcken, tog en massa bilder och sedan undersökte resten av mitt ansikte. - Hur länge har du haft den här fläcken? - undrade han. - Hmm, kanske ett år. - Varför kom du inte tidigare? - Vågade inte – svarade jag tyst. - Fläcken är så liten. Jag tänkte att en läkare inte har tid med struntsaker.
Läkaren skakade på huvudet med en mycket talande blick. Jag tolkade den som ”helt korkad patient”. - Inga fläckar är för små – förklarade han istället. - Det är en solskada och du har fler, knappt synliga fläckar. Jag skriver en remiss till en hudläkare för undersökning, jag misstänker aktinisk keratos.
Några dagar efter behandlingen cyklade jag till min dotter, Joanna på eftermiddags fika. Oscar, 5 år, skuttade glatt runt lilla Fia som kröp på köksgolvet. Joanna dukade på verandan. - Oscar, vad skall mamma ta på dig innan du går ut? - frågade jag. - Solkydd – svarade Oscar snabbt.
Joanna och jag växlade blickar och försökte låta bli att le. Två dagar tidigare var det långt ifrån självklart. Tvärtom, Joanna med morot och piska försökte ta solskydd på Oscars ansikte: - Du kommer att bränna dig, jag har tagit solskydd på Carl och Fia, du får inte vara ute, jag skall smörja mycket försiktigt... Men inget bet på Oscar. - Vill inte – svarade han och hoppade runt.
Jag insåg att Oscar behövde ett vassare argument. - Kom Oscar, ja skall visa dig något – sa jag och satte mig ner på huk. - Titta på mitt ansikte. Oscar tittade förfärad. - Just så kommer du också att se ut om du inte tar på dig solskydd. Jag var på en behandling för några dagar sedan, det gjorde jätteont.
Oscar blundade och väntade tålmodigt tills hans mamma smorde in hans ansikte. - Varför tog inte du solskydd? - Undrade han nyfiket. - När jag var ung fanns inte solskydd – förklarade jag. - Därför har jag solskador men har fått en behandling. Först skrapade en sjuksköterska bort det översta lagret av huden.
Sedan tog hon på salva, täckte en stor del av mitt ansikte med kompresser och tejpade noggrant över. Efter tre timmar gick jag tillbaka till kliniken, sjuksköterskan tog bort tejpen, kompresserna och satte på en stark lampa med rött ljus. Det kändes som den brände mig i ansiktet. Trots att den snälla sjuksköterskan sprutade vatten i mitt ansikte hela tiden gjorde det riktigt ont ändå. Och nu ser jag ut så här. - Gör det fortfarande ont? - frågade Oscar. - Nej, det slutade att göra ont när jag kom hem.
Det finns olika behandlingar...
… mer eller mindre smärtsamma. Första behandling mot aktinisk keratos fick jag för ca tio år sedan. Den gången använde hudläkaren flytande kväve. Jag kom till läkaren med en liten brun fläck. Han hittade ytterligare 13 och sedan föreslog att jag skulle ta två veckor semester inför behandlingen för hålla mig inomhus. Jag skulle få stora, variga bölder i ansiktet. - Kör på - svarade jag obekymrat, inte bryr jag mig om mitt utseende. Det går väl över. Läkaren tvekade en lång stund, men jag var bestämd. Någon bedövning ville jag inte ha heller.
Flytande kväve fanns i en stor behållare. Läkaren drog ut en lång pinne och tryckte lätt på varje fläck. Det luktade bränd hud (kväve har temperatur på minus 196 grader därmed orsakar köldskador) och gjorde ont förstås.
Björn väntade på mig på en restaurang alldeles intill kliniken. Vi skulle äta lunch. När jag kom in märkte jag att jag minsann väckte uppmärksamhet. Björn blev helt förfärad och likaså alla som såg mig. Mycket nyfiken gick jag till toaletten och tittade i spegeln. Oj! Jag 14 stycken stora, illröda blåsor fyllda med vätska utspridda i hela ansiktet. Jag såg ut som jag fick både pest och kolera! Ont gjorde det dessutom. Läkaren hade rätt att jag borde hålla mig inomhus...
Det tog två veckor innan bölderna blev till mörka skorpor och ytterligare flera veckor tills jag såg normal ut igen. Under tiden, trots mina förklaringar, fick jag många talande blickar från: ”kom bara inte hit” till ”stackare”. Hemma undvek jag speglarna...
Har du också ljus hy och har solat utan solskydd? Kolla om du har fläckar som skall bort, speciellt om de kliar, växer, ändrar form eller färg. Solskador kan vara ett förstadium till hudcancer.
Dessvärre, om du har otur kan läkaren bagatellisera dina hudförändringar om hen ens kollar dem ordentligt. Min dotter med en 2 cm stor, mörkrött märke med skorvig yta i ansiktet fick höra på en vårdcentral i Mölndal att märket inte var något att bry sig om. Först en privat hudläkare (besöket kostade 1200 kronor), mycket förvånad över att hon inte fått hjälp tidigare, skrev ut ett recept på ett läkemedel, Tolak. Min väninna som också besökte en läkare på en vårdcentral i Mölndal för att visa en hudförändring, fick en utskällning. Enligt läkaren var det fel att besöka vårdcentralen med ”en sådan struntsak”.
PS Två veckor efter behandlingen blev jag helt återställd. Bara mina gamla rynkor och fräknar har jag kvar. Min dotters märke, som har blivit slätt och ljusrosa, håller på att blekna. Min väninna vågar inte gå till en läkare igen och visa sina fläckar.