Laga byxor och...må lite bättre
Det är säkert många mammor, mor- och farmödrar som önskar att jeans för pojkar och kanske även flickor fortfarande var gjorda i samma slitstarka tyg som guldgrävarnas i Alaska. Åtminstone för barn i ”leka på knäna” åldern. Tyvärr, antingen har jeanstyget blivit mycket svagare eller våra barnbarn sliter byxorna snabbare är grävarna.
När många äventyrare letade efter guld i Alaska behövdes slitstarka arbetsbyxor. Detta insåg Levi Strauss med sin kompis Jacob Davies och valde att sy byxorna i brun, mycket tåligt segelduk. Fickorna och viktiga sömmar förstärkte de med metalnitar som förhindrade att tunga verktyg skulle orsaka revor och skador. Så småningom bytte de ut tyget mot lika hållbar, indigofärgad denim. På den tiden var det gruvarbetare, guldgrävare, cowboys och bönder som använde jeans eftersom tyget skyddade mot skador, var mycket oömt och lätt att tvätta.
Idag, oaktat åldern, har alla minst ett par jeans i sin garderob och de flesta flera par. Dagens jeans, även om tyget fortfarande skall vara slitstarkt, håller i bästa fall för vuxna. I alla fall vuxna som är försiktiga och rädda om sina kläder. Våra barnbarn sliter ut jeansen på löpande band. Andra byxor ännu snabbare. Med fem killar har jag erfarenhet av att lappa byxor, framför allt just på knäna. Fast det är inte bara killarna som sliter ut sina byxor. Jag har lappat och lagat mina egna, Björns och några andras som vågade be om hjälp.
I sytillbehörs affärer finns det lappar som man skall limma på med ett strykjärn. Dessa har jag testat men kommit fram till att de inte fungerar. Lapparna ramlar av senast efter en tvätt, eller så pillar barnet bort lappen, eftersom åtminstone en flik går upp.
Om jag väljer mellan att ha hål i byxorna eller laga dem väljer jag det andra alternativet. Pojkarna delar min uppfattning. Så fort de ser att deras byxor har gått sönder ber de mig om hjälp.
Laga byxor
För att laga byxor behövs en symaskin, en liten skärbräda eller liknande (bok, kartongbit), sax, nålar och tyg för en lapp. Sedan gör jag så här:
1 Sprättar bort långsidan av byxbenet
Byxbenen är relativt smala, framför allt på barns byxor, så med en vanlig symaskin, även med fri arm är det omöjligt att sy fast lappar på knäna. För att kunna använda min symaskin brukar jag sprätta bort sömmen på den ena byxsidan. Öppningen måste vara minst 20-25 cm på barnbyxor och 30-35 cm på byxor för vuxna. Avståndet ovanför och nedanför hålet skall vara ungefär lika stort.
2 Klipper till och nålar fast en lapp
Lappen skall helst vara av samma typ av tyg som byxorna. Är det denim (denim är namnet på jeanstyg) med elastan eller annan stretchfiber så är det bäst att använda också lite elastisk denim. Manchesterbyxor lagar jag med samma tyg, om jag har, eller också med denim. Jag klipper en lapp som gott och väl täcker hålet och hela området runt om. Fållar kanterna och nålar fast på framsidan.
3 Syr fast lappen
Min symaskin har friarm vilket underlättar avsevärt sömnaden. Om din symaskin inte har det bör du sprätta sidsömmen ca 10 cm längre.
4 Syr igen långsidan av byxbenet
Slutligen vänder jag byxorna till avigsidan. Nålar fast alla tre delarna (två delar av byxbenet och lappen) och syr genom. Klipper bort den bit av lappen som blir över. Om det behövs fållar sidsömmen.
Gamla, urvuxna och trasiga byxor brukar jag spara för att kunna återanvända tyget till lagning eller för att sy exempelvis handlingskassar. Om bakfickor endast är fastsydda, utan nitar, använder jag gärna dem till lagning.
Det går fort att laga byxor. Jag har både lång erfarenhet och en bra symaskin. Dessutom har jag tid. Det är ekonomiskt och framför allt miljövänligt att förlänga livet på jeans. Det behövs 10000 liter vatten för att producera ett par. För att inte tala om alla gifter som klädesindustrin använder och förpestar miljön med. Dels för att tillverka nya byxor. Dels för att … slita och förstöra dem.
Du har säkert också sett att det finns en hel del slitna och håliga jeans i affärer som olika jeansproducenter erbjuder till modemedvetna (?) och som kostar desto mer ju fler hål producenten har klippt ut. Och det finns de som tvärtom, lagar hålen så gott det går. Intressant, att det kan finnas sååå extremt olika uppfattningar.
Att laga kläder är bra både för mig och för andra. För mig – för att jag gillar att göra nytta. För andra - för att pojkarna blir mycket tacksamma (föräldrarna också, förstås) och för att min lilla insats bidrar till mindre resursslöseri. Jag mår bättre när jag är sysselsatt med positiva aktiviteter, även om det är riktigt små saker. Istället för att passivt titta på TV eller bara fika, brukar jag fika och sticka, virka, sy eller laga kläder. Med konstruktiv pyssel i händerna slappnar jag av, blir gladare och kaffet smakar bättre. Tror du inte? Testa själv.
PS. Erik blev mycket glad när han fick tillbaka sina lagade byxor. - Tack så mycket mormor - sa han och ... sprang upp till sitt rum. Två minuter senare var han tillbaka med ett par jeans till som han räckte till mig. - Mormor, här är hål på bägge knäna...