Några välvalda ord kan betyda oerhört mycket för en annan person, speciellt i en svår situation. Uppskattande ord gör stor skillnad och positiv motivation är oftast mycket starkare än kritiska påpekanden och fördömanden. Genom välvillig tolkning hjälpte jag sonen och hans mamma samt hade riktigt roligt samtidigt.
Efter en vecka vistelse på hälsoanläggningen i Polen fick vi nya bordsgrannar: en man i 50-års åldern och hans mamma. De första två dagarna satt de mittemot varandra mest tysta, bara växlade en enstaka artighetsfras med varandra och oss. Stämningen dem emellan verkade inte vidare uppmuntrande, snarare riktigt spänd.
Den tredje dagen vid frukosten efter att mannen hade deltagit i gympa som Björn och jag hade för alla andra som ville vara med, började vi prata med varandra. Mannen har jobbat på flera svenska och internationella företag, pratade bra engelska så samtalet var intressant. Samtidigt verkade han lite frånvarande och bekymrad.
Efter en stund, när han uppenbarligen hade fått mer förtroende för oss, började han berätta om sin mamma. Det var verkligen något som tyngde både hans hjärta och hjärna. Hans mamma, en dam 70 plus, hade för ett par år sedan fått sin andra hjärtinfarkt och var i riktigt riktigt dåligt skick. Typisk, polsk livsstil med fet och processad mat samt brist på rörelse gjorde inte situationen bättre. Damen tillbringade sina dagar hemma, framför Tv:n, för varje dag blev hon mer ”försoffad” och slappare. Självklart hängde psyket med så hon mådde allt sämre. Efter sju sorger och åtta bedrövelser lyckades hennes son tillsammans med sin syster få damen att gå med på två veckors vistelse på hälsoanläggningen. Den första veckan skulle mannen vara med, ha koll på sin mamma och tvinga henne till dagliga promenader. Veckan därpå skulle hans syster ta över. Mannen suckade tungt och tystnade.
Damen mådde dåligt och var sur
Mamman var absolut inte glad över vare sig maten eller promenaderna. Tvärtom, var hon ganska sur och nästan förnärmad av sonens omsorg. Sonen ansträngde sig men kände sig orättvist behandlad och uppgiven. Ju mer mannen berättade desto mer tyckte vi synd om honom.
Hans mamma kunde tydligen inte engelska så hon bara satt tyst och tittade eller snarare blängde oroligt. Jag bestämde mig snabbt. ”Din son berömmer dig jättemycket” - sa jag till damen som tittade upp förvånad. ”Han säger att ni promenerar tillsammans tre gånger varje dag två kilometer åt gången. Helt fantastiskt att du har blivit så pigg och rörlig”. Damen tinade upp och log mot mig försiktigt. ”Säger han vekligen det?” ”Oooo ja – bredde jag på. ”Han berättade att efter en omfattande hjärtinfarkt blev det svårt för dig att röra dig men att du har stark vilja och satsar på att bli bra igen. Både hans syster och han själv är mycket oroliga för din hälsa. Du kan verkligen vara glad och stolt att du han en sån omtänksam son. Jag är riktigt imponerad av att han ställer upp för dig på detta sätt”. Damen sträckte på sig och hennes leende blev allt bredare.
Damens son pratade med Björn, gjorde uppehåll och lyssnade och tittade på mig istället. Hans ansikte uttryckte enorm tacksamhet samtidigt som hans ögon skrattade.
Jag fortsatte att prata med damen och berömde hennes vilja och resultat. Vid lunch och middag växlade vi några ord om behovet av att träna hjärtat efter två infarkter, motivation och positiv utveckling genom många små steg framåt.
Beröm kan göra stor skillnad
Dagen därpå redan vid lunch erkände damen att de har hunnit gå åtta kilometer redan. ”Wow” - uttryckte jag min beundran. Mannen mittemot flinade glatt. Stämningen dem emellan var helt ombytt. Vi fortsatte att prata om olika aktiviteter som damen skulle kunna delta i. Först var hon absolut emot allt. Så småningom medgav hon att ”hmm, kanske kunde testa ett och annat nästa vecka”. Hon och hennes dotter skulle också promenera och definitivt allt längre sträckor.
En dag senare skulle jag leda ett gympapass* och jag bad damen att komma med. Hennes son blev tvungen att åka bort och skulle komma tillbaka först sent kvällen. Naturligtvis efter ett antal protester att gympa är verkligen inget för henne kom ja med ett argument som hon inte kunde motstå: ”tänk att du kan berätta om gympan för din son”. Jag trodde knappast mina ögon när damen kom med på passet.
I slutet av veckan traskade damen tillsammans med sin son drygt en mil och höjde avsevärt sin ambitionsnivå. Hon skulle verkligen satsa på sin hälsa. När hon berättade om det vid måltiderna tittade hennes son på mig. Så mycket tacksamhet som han utryckte i ansiktet och i ord efteråt har jag aldrig sett och hört förut. Inte nog med att de blev kontenta med varandra verkade de verkligen uppskatta varandras sällskap. Helt klart att min fria ”översättning” av samtalet med damens son gjorde susen. Och naturligtvis fortsatt uppeppning.
Jag översatte samtalen för Björn och han skrattade. Det var tur för damen och hennes son att hon inte kunde engelska. Lite välvillig tolkning visade sig göra stor skillnad. Överhuvudtaget några välvalda ord kan betyda oerhört mycket för en annan person, speciellt vid svåra situationer. Inte nog att jag hjälpte sonen och hans mamma så fick jag en påminnelse om att tänka mer på vad jag säger och att positiv motivation är oftast mycket starkare än kritiska påpekanden och fördömanden.
Hoppas att du också håller med George Herbert, en engelsk poet som sa: "Good words are worth much and cost little." Så använd det så bra du kan. Det skall jag försöka.
* Vissa dagar, när jag ändå skall träna själv bjuder jag andra att vara med. Vanligtvis kommer ganska många.