45 år är på ett ungefär genomsnittsålder för våra vänner och bekanta. Hmmm, med tanke på att min och Björns ligger på 70 är det kanske lite ovanligt låg siffra. Fast det är jättebra. Bland det bästa man kan göra är att ha vänner och bekanta i varierande åldrar. Ännu roligare blir umgänge när de kommer från många, olika länder.
Det finns ett engelskt ordspråk: ”We met for a reason. You are either a blessing or a lesson”. Och så är det i verkligheten när man träffar många olika människor. Vissa har man mycket gemensamt med och därmed en stor behållning. Andra har annorlunda intressen, livsstil och värderingar – ibland blir det en utmaning att prata med dem och en övning i tålamod (för mig som saknar uthållighet).
Med våra jämngamla har vi mycket gemensamt med. Vi vet hur hur världen såg ut på 60-talet, kan räkna huvudräkning eftersom vi gjorde matte utan miniräknare, köra bil även med en manuell växellåda, dansa bugg, skriva för hand, dessutom korrekt utan rättstavningsprogram, har tålamod att leka med barn utan utan att kolla mobilen, vågar trycka på en off knapp när vi inte vill bli störda. Vi slapp oroa oss för klimatet eller ökande pensionsålder, har levt en stor del av vårt liv innan läkare uppfann npf diagnoser och IT nördar uppfann FB, Instagram eller Tiktok mao vi hade en lugn uppväxt, med mindre krav, ångest och stress. Kort sagt vi har positiva referensramar, starka nerver och ro i kroppen.
Samtidigt ser många fram emot pensioneringen och planerar allt kul de skall göra när de äntligen skall ha massor med tid. När de dock väl har en massa tid gör de desto mindre. Orken och motivationen minskar successivt och antalet samtalsämnen blir allt mer begränsat.
Några samtalsämnen som alltid kommer upp är sjukdomar, krämpor, åkommor, smittor, infektioner, inflammationer, vaccinationer mot Covid och influensa, allmänna klagomål på sjukvården och specifika klagomål på enskilda läkare, sjuksköterskor, väntetider till olika operationer samt köer på vårdcentralen. Grå starr, gula fläcken, diabetes, högt blodtryck, artros, reumatism, knä- och höftproteser och cancer samt diverse andra, diffusa symptom. Lärorikt att höra. Jag tycker synd om dem och uppskattar min egen hälsa desto mer.
Ett annat ämne som brukar dyka upp är Tv program. Det finns mångas favoriter som ”På spåret”, Melodifestivalen, Eurovision motsvarande, för att inte nämna VM i fotboll eller liknande tävlingar. Uppenbarligen är det bara Björn och jag som inte tittar. När jag säger att nix, jag har inte sett programmet – börjar hen att berätta en sammanfattning. - Skönt att ha så mycket roligt att göra att jag inte ens tittar på TV – tycker jag.
Vin och druvsorter är ett måste vid middagar. No problems för mig att jag dricker vatten. Däremot flertalet bekanta är ”munskänkar”, pratar länge om viner, jämför sorter, druvor, bouquetter och skålar efter bara några tuggor. Jag tycker att livet är helt underbart utan ens en droppe vin i kroppen.
Framtidsplaner begränsas till vin- eller golfresor och några få andra aktiviteter (i bästa fall). Istället pratar man gärna om det förflutna, gemensamma upplevelser från sandlådan, grundskolan, mm. - Kommer du ihåg när vi... säger Björns klasskompis, arbetskamrat eller en tidigare granne. Då vet jag att det är dags att evakuerar mig till köket och sätta på mer te/ kaffevatten, eller åtminstone låtsas att göra det. Vår kalender är full av intressanta och roliga aktiviteter.
Samtalen blir dessutom ganska slätstrukna eftersom de allra flesta undviker kontroversiella ämnen. Det finns mycket man kan diskutera från politiska åsikter, partier, integration eller snarare brist på, den snabbt växande kriminaliteten, till problem inom äldreomsorgen, bidragsnivåer, narkotika, bostadsbrist för att nämna några. Tyvärr, ytterst få vågar framföra vad hen verkligen tycker och varför. Synd. Att diskutera med någon som har en en annan uppfattning uppmanar till att tänka efter, åtminstone för mig.
Orken och energin tryter också. Så fort vädret tillåter gillar Björn och jag att vara ute. Ett kul sätt att umgås med andra är att ha en gemensam utflykt. Det finns fantastiska strövområden i och runt Göteborg. Istället för att sitta och äta går vi gärna minst en mil, med ryggsäckar och eventuellt badkläder. Halvvägs blir det dags för fika. Frisk luft, en del motion (ganska många backar), intressanta samtal, kaffe, kaka – allt under 2-3 timmar. Perfekt eller hur? Tyvärr, många äldre gillar varken uppförsbackar eller ens nerförsbackar, promenader längre än en halvtimme, för att inte nämna hastigheten. Efter en kvart frågar de om vi skall fika snart och kikar efter bord och bänkar för att sitta bekvämt. Jag istället tackar Friskis ledare för all min kondition, styrka och rörlighet.
Unga och i början lite exotiska vänner
Vi har dessutom många unga eller avsevärt yngre bekanta och vänner. Många gillar sina jobb och har alltid något nytt att berätta. Ingenjörer - om nya bilfabriker, bil modeller, plattformar, karosser, tester; läkare - fördjupar sig i olika smärtlindringsmetoder, nya läkemedel, behandlingsformer, patienter, remisser; jurister hanterar spännande case, digitaliserar domstolar, skriver om nya lagar och bestämmelser. Riktigt intressant.
Det händer mycket i deras liv, de pratar gärna om framtiden, utbildningar, problem och möjligheter på arbetsplatsen, vill testa nya idéer, gör semesterplaner, förbereder lägenhetsköp, husbyte, har problem i relationer, eller barn med diagnoser. Verkligen engagerande samtalsämnen.
TV har de sällan tid att titta på, ännu mindre intresse att prata om olika program. Visst, även de blir sjuka, men efter några dagar är de friska och fulla av energi, inget ämne som någon vill fördjupa sig i. Snarare inser de vikten av att ha en hälsosam livsstil. De bjuder på smarriga och nyttiga rätter med mycket grönsaker och kryddor i spännande kombinationer och friska sallader.
De går gärna på långa utflykter och bryr sig inte om några backar, har inga synpunkter på steniga stigar eller oländiga klippor. Beundrar utsikten och sitter lika gärna på en trädstock, klippa eller i gräset. Björn och jag får lite extra träning...
Ännu mer spännande berättelser och upplevelser bjuder våra utländska vänner på. Vi har firat både kinesisk och persisk nyårsafton (som inträffar någon gång under februari), Eid, varit på kurdiskt bröllop, arabiska evenemang, lyssnat på en kines som har cyklat 600 mil från Chengdu i Kina till Lhasa i Tibet och tillbaka, testat äkta kinesisk akupunktur och TCM (traditionell kinesisk medicin) och mycket annat som vi inte ens längre tycker att det är exotiskt. Wow, vilka upplevelser!
Dessutom våra invandrade vänner från världens alla hörn bjuder oss på mer eller mindre exotiska maträtter, praktiskt taget alla mycket goda och de flesta dessutom hälsosamma (allt hemlagat förstås). Syrisk mat är fräsch, välkryddad, spännande och delikat, kinesisk hemlagad – samma, persisk – wow, ljuvligt gott, brasiliansk – välsmakande, italiensk – smakrik och varierande (massor med rätter utöver pasta och pizza), japansk sushi som vi själva rullar i alger – annorlunda och läcker. Geografi och annat allt möjligt lär vi oss på köpet.
Det är lärorikt att träffa avsevärt yngre personer och flyktingar, både för oss och för dem. Vi lär oss av varandra, lyssnar på varandras erfarenheter och diskuterar svåra frågor. Det är fascinerande att försöka se världen från olika perspektiv, fundera på de ungas åsikter och ställa frågor som de inte själva kommer på, lyssna när flyktingar berättar om sina hemländer och livet där förr och nu. De berikar vårt liv och förhoppningsvis har de utbyte av samtal med oss.
Min uppfattning är att många unga och flyktingar vill umgås också med äldre. De uppskattar någon som lyssnar utan att döma eller komma med ”goda” råd, har erfarenhet, tid och inre lugn. Så våga träffa och prata med fler, nya människor. Mycket yngre, invandrare, personer med helt andra erfarenheter. Det verkligen berikar livet.