… acceptera det jag inte kan ändra, ge mig styrka att ändra det som är möjligt och ge mig klokhet att se skillnaden". St. Franciscus sinnesro bön från 11-hundra talet har blivit högst aktuell efter valet 2022. Sverigedemokraterna har blivit Sveriges näst största parti med 20,5 procent av rösterna. Dessvärre, de flesta politikerna både från höger och vänster, journalister och väljare är besvikna och vägrar att acceptera verkligheten.
Att acceptera och att gilla är helt olika begrepp. Bara för att du accepterar läget betyder det absolut inte att du gillar det. Efter att ha accepterat läget kan man göra det bästa möjliga av situationen.
Mästare på att ignorera verkligheten
Valresultatet är ett faktum oaktat om vi gillar det eller inte. Ulf Kristerssons (M) ambition att bygga en regering med endast Kristdemokraterna är ett praktexempel på världsfrånvänd syn på läget. Varken Liberalerna eller Sverigedemokraterna är välkomna i hans regering. Liberalerna har under förra mandatperioden gett sitt stöd till de rödgröna, så Kristersson är minst sagt tveksam till deras politik. Sverigedemokraterna kan han tänka sig skall bli ett stödparti i frågor om invandring, energiförsörjning och brottsbekämpning.
Kristersson vill bilda ”en ny handlingskraftig regering, för hela Sverige och för alla medborgare”. Ebba Busch ”ser fram emot konstruktiva samtal, samarbete och regeringsbildning”. Uppenbarligen skall de föra konstruktiva samtal endast med varandra. Varken Sverigedemokraterna eller Liberalerna är välkomna. Liberalerna fick endast 4,6 procent, således klarade knappt riksdagsspärren. Johan Pehrsson vägrar däremot att sitta i en regering med Sverigedemokraterna. Moderaterna fick 19,5 procent av rösterna och Kristdemokraterna 5,4. Partierna hamnar på plats nummer 3 och 6 när det gäller antalet röster. Tillsammans med 24,5 procent har de färre mandat (86) än Socialdemokraterna (108). Tala om mästare på att ignorera verkligheten...
När jag läser kommentarer efter valet vet jag inte om jag skall skratta eller gråta. Självklart, många gillar inte valresultatet. Visst kan man diskutera varför över 20 procent av svenskarna har röstat på Sverigedemokraterna. Men att blunda för verkligheten löser inte problemet, även om hoppet är det sista som dör. Sverigedemokraterna ÄR det näst största partiet i Sverige.
Tyvärr när det gäller politik blundar alldeles för många för verkligheten. Om den förra regeringen hade jobbat mer på att lösa problem med kriminalitet och våld, med vården, äldreomsorgen och på skolorna samt satsa på långsiktig energiförsörjning istället för att lägga tid och arbete på att blockera SD hade valresultatet säkert blivit annorlunda. Eftersom politikerna från såväl vänster som höger blundade för utvecklingen i Sverige har de samtidigt jämnat ut vägen för Sverigedemokraternas framfart. Sverigedemokraternas program har allt eftersom blivit bättre men bara det skulle aldrig leda till den snabba och stabila tillväxten för ”paria” partiet. Framför allt besvikelse över alla blinda och döva politiker i såväl regeringen som i oppositionen resulterade i att svenskarna bytte parti och den här gången röstade på Sverigedemokraterna.
Verklighets frånvända politiker
Exempelvis polisen har varnat sedan ett par decennier för den växande kriminaliteten, för gäng som delade narkotikamarknaden mellan sig, för allt yngre barn från ”no go zoner” som rekryterades till gängen. Polisen kom med konstruktiva förslag till åtgärder. Som en av åtgärderna ville polisen skapa register med uppgifter om bovar inklusive deras nationalitet för att synliggöra att brist på integration ofta leder till kriminalitet.
Istället slätade politikerna över problemen. Budskapet till allmänheten skulle mildras för att slippa ta itu med den växande kriminaliteten. ”No go zoner” kallades för utsatta områden, gäng blev kriminella nätverk etc. Lätt fixat: mindre skrämmande och ”inte så farligt”. Brottsregister med nationalitet var inte att tala om. Sådant rrrrrasistiskt förslag skulle man aldrig kunna tänka sig. Typiskt politikers kortsynthet.
Sverigedemokraterna har länge förvarnat för okontrollerad massinvandring och usel integration, växande arbetslöshet bland utlandsfödda och ökande bidrag. Andra politiker grät och öppnade sina hjärtan för att myndigheterna skulle släppa in utöver krigsflyktingar också ekonomiska flyktingar från Afghanistan, Pakistan, Marocko, Somalia, m.m. som slängde sina id handlingar för att kunna komma in. Skäggiga ”barn” och unga män, ofta analfabeter smugglades in för pengar som hela byar samlade in till dem. Sedan skulle deras föräldrar, släktingar och resten av byarna komma in p.g.a familjeåterförening. Istället för krav på att flyktingarna skulle lära sig svenska och börja arbeta efter 2-3 år trodde naiva politiker att alla pengar och rättigheter som flyktingarna fick skulle motivera dem till integration och riktiga jobb istället för att de skulle nöja sig med försörjningsstöd.
Naturligtvis där den ene ser en spets, ser någon annan bara ett hål. Man kan göra olika bedömningar av samma situation. Politiker och myndigheter istället för att känna och tycka skall använda och jämföra data. Vidare gäller det att samla uppgifter så att det blir lätt att dra slutsatser istället för att kalla olika förslag för rasistiska och sticka huvudet i sanden.
Sopa under mattan politiken leder aldrig i längden till positiv utveckling. Så blev det också i Sverige. Senaste valet visar den krassa verkligheten. Hög svansföring hjälper inte längre.
Demokrati på svenska?
Sverige är ett demokratiskt land med lång tradition. I den svenska grundlagen står det exempelvis att "all offentlig makt ska utgå från folket", vilket i praktiken innebär att det är folkvalda politiker som beslutar om hur landet ska styras. Det brukar beskrivas som en representativ demokrati. I riksdagen tilldelas antalet mandat utifrån antalet röster som respektive parti har fått under valet. So far so well.
När det kommer till regeringen är det inte tal om demokrati längre. Logiskt sett bör ledaren i det största partiet i blocket få i uppdrag att bilda regering och välja de bäst kvalificerade till ministerposter. I verkligheten blev han inte ens tillfrågad att delta i samtalen.
Politiker som tillhör andra partier, journalister och de som röstade på andra partier är frustrerade, ondgör sig över valresultatet och hänger ut Sverigedemokraterna för deras historia. Trots valresultatet är Sverigedemokraterna fortfarande paria i Rosenbad och på många andra platser. Att respektera oliktänkande är dessvärre ingen demokratisk självklarhet. Även om de oliktänkande utgör mer än 20 procent av befolkningen. Tvärtom, så fort någon har en annan åsikt än socialdemokratisk kallas hen för rrrasist.
Det vanligaste argumentet mot Sverigedemokraterna är deras nazistiska ursprung. Sverigedemokraterna bildades redan på 80-talet och bland tidiga medlemmar fanns både högerextrema och rasister. Visst har de haft äkta rötägg. Kanske vissa medlemmar fortfarande har extrema åsikter. SD:s historia är faktiskt inte vidare positiv. Uppenbarligen de som röstar på SD läser deras program istället.
Värdera partiprogram istället för historien
Vänsterpartiet som idag anses vara socialistiskt och feministiskt (tidigare Vänsterpartiet Kommunisterna) grundades på 20-talet efter bolsjevikernas maktövertagande i Ryssland. Dessvärre dödade kommunisterna fler människor (framför allt ryssar och kineser) är Hitlers tyska soldater under andra världskriget. Vänsterns historia är därmed också långt ifrån politiskt korrekt, kanske ännu mer rutten än SD:s? Idag är dock Vänsterns partiprogram det avgörande och inte deras rötter. Så nuläget och framtiden är mycket viktigare än den egna historian för Vänstern. SD är fortfarande paria. Hmm... Kanske politiker och journalister ältar SD:s rötter för att deras program tilltalar alltfler?
Bara för att någons pappa har varit rövare och mamma prostituerad skall vi inte värdera hen beroende på föräldrarna. En brottsling som har avtjänat sitt straff skall ha en andra chans i samhället istället för att hängas ut för sitt förflutna resten av livet. Alla har vi gjort en massa misstag och dumheter men vi är överseende med de egna tillkortakommandena. Annat är det med andras blunder. De ”hänger med” våra ovänner hur länge som helst. Politiker är överseende med egna felsteg men inte andras. Typiskt.
Politiker skapar sina egna regler som passar dem bäst. Äkta teflonmänniskor* Det är statsministern som väljer sin regering. Men att ta hänsyn till valresultatet och erbjuda ministerposter till medlemmar ur Sveriges näst största parti ingår inte i en demokrati. So what att närmre 1,5 miljoner svenskar röstade på SD?
Kill this monster while it`s little
”Kill this monster while it´s little” lyder ett engelskt ordspråk. Lös problemet när det fortfarande är litet. Små problem vill inte lösa sig själva utan har tendens att växa inte bara för privatpersoner utan också för företag, partier, myndigheter och hela länder. Det sista är Sverige ett praktexempel på.
Acceptera och gilla är absolut inte synonyma begrepp. Det är lätt att acceptera det som man gillar. Tvärtom att acceptera det man ogillar är snarare en färdighet som långt ifrån alla behärskar. Verkligheten är som den är. Att blunda för den hjälper knappast.
Ingen idé att ondgöra sig över Sverigedemokraternas framfart. Verklighetsfrånvända politiker från både vänster och höger har bäddat för deras mandat. Under de rödgrönas styrning och även tidigare under Reinfeldts regering har Sveriges problem vuxit successivt. Det är hög tid att förbättra läget i Sverige inom de flesta områden. Dags att acceptera den dystra verkligheten och söka utvägar. Dags att fördjupa sig i de erfarna polisernas förslag, lära från rektorer som har ordning på sina skolor och behöriga lärare, lyssna på kunniga socialarbetare, beakta uppslag från kloka läkare och sjuksköterskor som vill förbättra sjukvården. Och inte minst läsa Sverigedemokraternas partiprogram.
Bättre sent är aldrig. Risken är annars övervägande att om problemen kvarstår så vid nästa val kommer knappast andra partier in i riksdagen än Sverigedemokraterna.
Vad tror du? Behöver du kanske också be St. Franciscus sinnesrobön?
* I Polen säger man om politiker att de är gjorda av teflon. Teflon är mycket hal, därmed ingenting fastnar.