Jag gillar utmaningar och samtal med tonåringar, vilket ibland är detsamma. Under de senaste åren har jag läst flera böcker i ämnet och praktiserat flitigt för att omsätta teori i praktik.
Med en tonåring i familjen och fem till på g behöver jag uppdatera och öva upp mina kunskaper. En del erfarenheter har jag skaffat när mina döttrar och deras kompisar var tonåringar, men det var länge sedan. Sedan dess har världen har blivit annorlunda och ungdomarna har det tuffare och besvärligare. Kanske därför pratar de gärna med vuxna förutsatt att någon lyssnar och låter bli fel kommentarer.
Eftersom flera av våra vänner har tonårsbarn har jag gott om träningsobjekt. Därför vågar jag skriva en liten samtalsguide med mina beprövade tips.
Använd samma måttstock
Tonårstiden är en svår period. Både kroppen och hjärnan utvecklas, dock ojämnt fort. https://www.levsunt.se/post/enkel-manual-till-en-ton%C3%A5rshj%C3%A4rna-del-1. Livet är mycket händelserikt och ibland går det lite väl fort. Tonåringar vill väl, men är osäkra på sig själv, impulsiva, har svårt att planera och tänka framåt. Livet pågår nu och det inträffar spännande och dramatiska saker, enligt deras egen uppfattning, mest hela tiden. De är rädda att missa något nytt och driver på sig själva och varandra. Hjärnan blir lätt överbelastad och ungdomarna överreagerar.
Även vi vuxna blir stressade, har svårt att planera, blir osäkra på oss själva och våra beslut. Men vi vill att andra skall visa respekt, empati och hjälpa till vid behov. Vanligtvis tycker vi att vi gör vårt bästa medan tonåringarna slarvar, struntar, hafsar, är allmänt slappa och ställer till besvär. Kort sagt, vi anstränger oss men inte dem. Hmm, det kanske händer i verkligheten ibland men om vi vill att tonåringar ska visa oss respekt skall vi börja med att visa dem respekt.
Vanligtvis också tonåringar gör eller åtminstone försöker att göra det bästa de kan, på samma sätt som vi vuxna. Men det handlar inte bara om viljan. Beroende på skillnader i hjärnans mognadsgrad, kunskap och erfarenheter lyckas vi bättre och tonåringar sämre. Vill vi att de skall lära sig måste de få utrymme att öva. Självklart att de ska vara trevliga och uppföra sig väl, men istället för att påpeka deras fel och brister är det bättre att låta en irriterad och sur tonåring vara ifred, eller erbjuda en smörgås, lite ostkuber, nötter och en frukt. För det mesta hjälper det. Jag har testat och kommit fram till att kalorier i magen tillsammans med omtanke gör underverk.
Det finns fysiologiska orsaker till tonåringarnas uppträdande. Vi som känner till hur tonåringens hjärna utvecklas och vad det medför, tar extra mycket hänsyn till dem och deras tillkortakommande. Det är inte mer än rätt.
Börja med det enkla och positiva
Fritidsintressen är det enklaste och mest tacksamma samtalsämnet. Det finns alltid något som tonåringen gillar, är bra på och gärna pratar om. Jag lyssnar, uppmuntrar till vidare berättelser och ställer ibland frågor. Naturligtvis aktar jag mig för negativa kommentarer. Successivt brukar samtalet glida in på andra ämnen och jag får frågor om det mesta. Istället för att svara brukar jag fråga vad tonåringen själv tycker och genom att ställa fler genomtänkta frågor försöker jag hjälpa hen att finna egna lösningar.
Tonåringar pratar gärna om skolan, lärarna, kompisarna och olika samhällsfrågor. Visar man dem intresse och peppar upp dem blir samtalet riktigt givande för båda parter. Vuxna som aktivt lyssnar istället för att predika och kritisera står högt i pris hos tonåringar. Samtalet tvingar vuxna att tänka extra och svara ärligt om man inte kan tillräckligt om ämnet. Jag kollar ofta på Wikipedia och söker på Google. Samtal med vetgiriga tonåringar är mycket utvecklande.
Lyssna, lyssna och lyssna
De kloka påstår att vi har fått två öron och bara en mun för att vi ska lyssna dubbelt så mycket som vi pratar. Ju mer vi lyssnar och mindre pratar desto bättre blir relationen. Tyvärr, teori är inte alltid lätt att omsätta i praktik. Tonåringar pratar gärna när de blir bemötta på ”rätt” sätt, enligt deras egen uppfattning. De vill ha någon som lyssnar och ger positiv feedback (vem vill inte det?). Tyvärr är det lätt att döma, kritisera, ge order eller anklaga. Mycket lättare än att lära sig aktivt lyssnande och jag-budskap. Ibland lyssnar vi, ibland inte för att vi är helt upptagna med egna problem, funderingar eller med något som måste fixas direkt. Tonåringar är kinkigare än vuxna och tar illa upp när vuxna inte bryr sig. Därmed är det bäst att antingen lyssna direkt eller säga att just nu är jag upptagen men senare, i så fall tala om exakt när, lyssnar jag gärna.
Samtal skall vara givande för båda parter. Vi blir klokare på vad som inte står rätt till och genom att prata högt kan tonåringen lättare finna sin egen lösning. På samma sätt, vill många och kanske framför allt kvinnor, ha någon som lyssnar på deras problem utan att komma med förslag.
När tonåringen berättar vill hen höra positiv feedback eller åtminstone prata utan att bli avbruten, inte få goda råd som hen inte ber om, negativa kommentarer eller liknande. På samma sätt som vi vuxna vill tonåringen ha någon som bara lyssnar och visar empati.
Svårt för båda parter
Det är inte lätt att prata med en tonåring. Ett stort problem är att vi ofta säger fel saker. Vi tror att eftersom vi är vuxna kan våra goda råd hjälpa dem att undvika våra egna misstag som vi gjorde under tonåren. Hmm, det trodde också våra föräldrar, åtminstone mina, som predikade för oss allt vi inte ville höra... Våra föräldrar fattade ingenting och hängde upp sig på struntsaker.
Synd att minnet är kort. Redan idag börja öva på allt du INTE skall säga... Bara lyssna.
Fler tips kommer inom kort.